Bitarna faller på plats
Rofylld. Jag hade glömt att man kunde känna sig så här rofylld. Elvis sjunger för mig. kaffet säger mig 'drick mig för att du tycker om mig, inte för att du behöver den falska energin jag ger' och smakar därmed ljuvligt. Efter två veckor av ångest, stress, mardrömmar och ständig huvudvärk känns den här stunden som den vackraste i livet. De senaste veckorna har varit ett rent helvete, med dysfunktionellt B-uppsatsskrivande men nu är den inne och eftersom handledaren var nöjd måste man väl tro på att vi klarar oss (även om jag måste tillägga att än vet vi ju inte om vi är godkända, för skriver jag inte det tror jag att Murphy straffar mig bara på jävelskap).
Man kan tycka att det vore väl inte hela världen om man inte klarar sig, var det verkligen värt att må åt helvete för i veckor? Värt att sova max 3 timmar/dygnet med tillhörande mardröm? Värt att sitta uppe hela natten och spotta ur sig sju sidors analys? Och i vanliga fall hade jag hållit med, men för mig handlade det inte om betyg. För mig handlade det om Israel - godkänd på 60 poäng annars blir det inte av. Och mellan dysfunktionellt arbete och sömnlöshet försökta jag skissa upp en reservplan. Hoppa av hela skiten? Flytta hem till Karlstad? Läsa någonting annat? Leva ensam? Bli gråhårig och gammal och en dag ringer grannen i vaktmästaren för att det luktar suspekt i trappuppgången?
Men nu är det gjort, nu är den inlämnad och nu kan man inte annat än vänta, hoppas och faktiskt tro att det gick vägen. Och bitarna börjar falla på plats. Jag vågar drömma lite om nästa termin, om de kurser som erjuds på Ben Gurion och allt det som under föregående veckor tornade upp sig som ett oöverstigligt berg ser nu snarare ut som Malmö stad - en och annan mindre kulle här och var.
Ett par veckor kvar i Malmö som ska bli så jävla trevliga. Och det kickstartades redan i torsdags med några kalla i Pildammsparken och ett välbehövligt lugn. Sen igår, pre-firades födelsedagen genom en heldag med de finaste av vänner - picknick (i spöregn) och dundermiddag på kvällen med ett stänk av alkohol under hela firandet.
Sen blir det till att åter slå sig till ro i föräldrahemmet. Träffa Noel för första gången, och hela skaran syskonbarn i lintottshår och blommiga sommarklänningar och jag ska vara den bästa lektant de kan önska sig. Och Mangskog - dit åker jag redan första helgen. Smörjer in hela mig i myggmedel, gräver mig en mask och sitter sedan där trampolinen en gång stod. Så ska jag sitta där i timmar, en öl bredvid, tugga på ett grässtrå, kanske lyssna till Allan Edwalls visor medan flötet på mitt metspö guppar långsamt. Strunt samma om det nappar - jag ska sitta där oavsett.
Några veckors arbete och äntligen känna att man gör någon nytta igen, kivas med arbetskamraterna. Avsluta arbetet, tillbaka till Malmö och Leonard Cohen. Sen, sen sitter jag kanske på ett flyg. På väg mot jordens erfarenhet.
Man kan tycka att det vore väl inte hela världen om man inte klarar sig, var det verkligen värt att må åt helvete för i veckor? Värt att sova max 3 timmar/dygnet med tillhörande mardröm? Värt att sitta uppe hela natten och spotta ur sig sju sidors analys? Och i vanliga fall hade jag hållit med, men för mig handlade det inte om betyg. För mig handlade det om Israel - godkänd på 60 poäng annars blir det inte av. Och mellan dysfunktionellt arbete och sömnlöshet försökta jag skissa upp en reservplan. Hoppa av hela skiten? Flytta hem till Karlstad? Läsa någonting annat? Leva ensam? Bli gråhårig och gammal och en dag ringer grannen i vaktmästaren för att det luktar suspekt i trappuppgången?
Men nu är det gjort, nu är den inlämnad och nu kan man inte annat än vänta, hoppas och faktiskt tro att det gick vägen. Och bitarna börjar falla på plats. Jag vågar drömma lite om nästa termin, om de kurser som erjuds på Ben Gurion och allt det som under föregående veckor tornade upp sig som ett oöverstigligt berg ser nu snarare ut som Malmö stad - en och annan mindre kulle här och var.
Ett par veckor kvar i Malmö som ska bli så jävla trevliga. Och det kickstartades redan i torsdags med några kalla i Pildammsparken och ett välbehövligt lugn. Sen igår, pre-firades födelsedagen genom en heldag med de finaste av vänner - picknick (i spöregn) och dundermiddag på kvällen med ett stänk av alkohol under hela firandet.
Sen blir det till att åter slå sig till ro i föräldrahemmet. Träffa Noel för första gången, och hela skaran syskonbarn i lintottshår och blommiga sommarklänningar och jag ska vara den bästa lektant de kan önska sig. Och Mangskog - dit åker jag redan första helgen. Smörjer in hela mig i myggmedel, gräver mig en mask och sitter sedan där trampolinen en gång stod. Så ska jag sitta där i timmar, en öl bredvid, tugga på ett grässtrå, kanske lyssna till Allan Edwalls visor medan flötet på mitt metspö guppar långsamt. Strunt samma om det nappar - jag ska sitta där oavsett.
Några veckors arbete och äntligen känna att man gör någon nytta igen, kivas med arbetskamraterna. Avsluta arbetet, tillbaka till Malmö och Leonard Cohen. Sen, sen sitter jag kanske på ett flyg. På väg mot jordens erfarenhet.
normalt?
Det kan väl aldrig vara normalt att sitta en lördagsnatt klockan 03.00, vara så uppåt väggarna sugen på nybryggt kaffe, och fnissa hysteriskt åt gamla Facebook-konversationer...
Vad som däremot Är normalt är att anse Yrrol vara den bästa svenska filmen genom tiderna och att anse Peter Dalle vara det största svenska geniet. Att be till Murphy om att sammaföra mig och Mr Dalle och göra honom far till mina barn - och nej, Sofia inte genom donation. Jag går gärna det traditionella sättet till väga med honom. Jag kan inte hjälpa att jag tycker han är lite småsexig - förstår du inte hur mycket briljant som måste röra sig i hans huvud???
Vad som heller inte kan vara normalt är att man nyss författat en liten 'kom ihåg-lista' med lustiga saker som måste bringas fram i ljuset under nästa Sofiasamtal.
Imorgon ska jag städa - den som stör min plan och får mig att göra något annat får fan komma hit och städa själv. Jag kan inte ha mattor av hundhår flygandes likt ökentorrbollar på golvet längre. Det är inte sunt! Jag vet att det här var ett extremt fattigt inlägg, men jag var tvungen att göra något medan kaffet rann genom filtret.
Och ja, jag kokade kaffe trots att klockan är 3 - nöden har ingen lag.
Vad som däremot Är normalt är att anse Yrrol vara den bästa svenska filmen genom tiderna och att anse Peter Dalle vara det största svenska geniet. Att be till Murphy om att sammaföra mig och Mr Dalle och göra honom far till mina barn - och nej, Sofia inte genom donation. Jag går gärna det traditionella sättet till väga med honom. Jag kan inte hjälpa att jag tycker han är lite småsexig - förstår du inte hur mycket briljant som måste röra sig i hans huvud???
Vad som heller inte kan vara normalt är att man nyss författat en liten 'kom ihåg-lista' med lustiga saker som måste bringas fram i ljuset under nästa Sofiasamtal.
Imorgon ska jag städa - den som stör min plan och får mig att göra något annat får fan komma hit och städa själv. Jag kan inte ha mattor av hundhår flygandes likt ökentorrbollar på golvet längre. Det är inte sunt! Jag vet att det här var ett extremt fattigt inlägg, men jag var tvungen att göra något medan kaffet rann genom filtret.
Och ja, jag kokade kaffe trots att klockan är 3 - nöden har ingen lag.
Mitt Eden
Så sakteliga drar tiden ihop sig till sommaren. Neil Young och The Shins har redan bytts ut i spelaren till förmån för Ted och Håkan. Vinterjackan, som just aldrig var någon vinterjacka, vilar sen länge i garderoben och till och med skinnjackan känns som en plåga för det mesta. Snart firar man födelsedagen som markerar att nu är sommaren här. Och då målar minnet av idyllen upp sig självt på näthinnan. Man ser sig köra den lilla landsvägen fram, med dans bort i vägen på högsta volym - dålig musiksmak? Nej, poesi om hemmanet. Och så undrar man varför man endast var där en gång förra sommaren, och frågar sig själv - ska det bli samma sak i år igen? Nej, det får det inte bli. I år är vi där varje ledig stund. Givetvis är det om Mangskog jag talar, och eftersom jag en gång redan skildrat denna bygd efter bästa förmåga tänker jag kort och gott plagiera mig själv. Så häll upp kaffet nu (en stor kopp ska det vara), dra på mysbyxorna, och stäng ute vägarnas bilbrus. Luta er tillbaka och ta del av paradiset på jorden:
Är du också trött på smogen? Trött på betong, bilars alarmerande tjut och stadens jäkt? Drömmer du dig tillbaka till dåtiden, det poetiska lugnet och naturens harmoni? Då vet jag stället för dig! Åk till Mangskog - de många konstnärernas och författarnas bygd. Mangskog - byn där tiden stå stilla, där fåglarne kvittra och råbockar tjuta om natten.
Mangskog är Tage Aurells hembygd, Gustaf Frödings rekreationsplats och barnmorskan Anna Närmans hem. Det är platsen där kärleken övervann allt, då Gustav Närman i ungdomens dagar vandrade över bergen till Gunnarskog för att träffa sin käresta.
I Mangskog finns gott om sevärdheter, sol och bad för hela familjen. Koppla av vid den stora sjön Mangens strand, eller besök den anrika hembygdsgården och den ståtliga Frödingstenen. I Mangskog löper vargarne, och fåren betar ändock tryggt i hagen - I Mangskog finns tid och rum för alla naturens skapelser.
Mangskog är platsen där Fröding vandrade kring. Där han skapade poesi och fann ro för konstnärssjälen. Här skapade han dikten Dans bort i vägen; verket som handlar om bygdens invånare - om den snudiga Marja, Högvaltadrängen, den präktiga Takeneflickan Flaxman på Torpet och inte minst - Rekryten Pistol. Rekryten vars stuga vi återfinner endast ett stenkast från den egna bostaden Någorlunda. Där hade han sitt hem och där blomma liljekonvaljen om försommaren.
Bostaden Någorlunda, ja -mitt sommarhem. I denna charmiga bostad lyssna vi till älvens vilda brus, medan vi trivsamt avnjuta ett glas rött från den sekelskiftsgamla stolpboden. Sitter framför brasan vid den öppna spisen om kvällningen när daggen kylt ner våra barfotafötter. Om dagarne plockas blommor på ängen och om rofyllda morgnar vi pumpa vårt eget vatten. På utflykt vi gå i de djupa värmlandsskogarne då solen står högt på himlen och kantarellerna lysa gula på marken. Om kvällarne när skymningen faller på, när värmen blir till ljummen bris då vandra de förälskade nere i kärleksdungen.
Saknar man affärer, caféer och gatustråk ligger den idylliska småstaden Arvika inte mer än ett stenkast bort. Arvika - staden som med sin hamn utgjorde en viktig handelsplats vid förra sekelskiftet. Arvika - staden dit ungdomar vallfärda som om det vore Mecka varje år i augusti för att njuta av festivalfröjden, där den vuxna kan njuta av flott middag på en av Sveriges finare restauranger, Olsson brygga och där värmländskan klinga och sjunga.
Okej, det mesta var lögn. Visserligen tjuter råbocken om natten och nog står tiden stilla, men kanske inte alltid i den mest positiva bemärkelsen. Mangskog är landsbygden där skvaller sprider sig som en löpeld. Mangskog är byn vars ungdomar vallfärdar därifrån så fort de lämnar barnastadiet.
Sant är att Tage Aurell härstammar från bygden, men hur känd han är utanför Värmland kan kanske diskuteras. Sant är också Att Fröding ofta vandrade Mangskog trakter och att dikten Dans bort i Vägen utspelar sig här, men med tanke på hur saker och ting slutade för gamle mäster Fröding, är frågan hur pass rogivande hans strapatser verkigen var. Rekryten Pistol bodde visst alldeles i närheten av min sommarstuga Någorlunda, men mindre angenämt är kanske att hans efterkommande - Skansen - sköt sig i samma stuga ett antal år senare.
Den stora sjön Mangen är ingalunda särskilt stor. Den 'anrika' hembygdsgården är för det mesta igenbommad och besöks kanske mest frekvent för dess innehav av vattenklosett. Frödingstenen är egentligen ingenting annat än en tämligen oansenlig sten. Den charmiga bostaden då: nå förvisso finns där öppen spis, men det är måhända också allt. Och faluröda stugor förfalla så lätt när ingen har lust eller tid att måla och se efter. Den mycket gamla stolpboden - den brann faktiskt ner och fick ersättas med en ny och har således inte mer än högst trettio år på nacken - ungefär som biblioteket i Alexandria.
De flesta ängarna runtom Mangskog är igenvuxna med sly, de djupa skogarne är endera kalhyggen, eller döda och spöklika. Älven som flyter längs gården är i dess rätta ljus mer lik en bäck. Den enda varg vi någonsin sett ansågs vara en fara för allmänheten och sköts därför till döds och återfinns numer endast uppstoppad på museum. Vattnet i pumpen är inte drickbart och det mest genuina är kanske det utedass som står på en mark som familjen fortfarande arrenderar till en hyra av tjugo kronor om året. Den klassiska kärleksdungen existerade en gång, men idag finns där endast sly och platsen kallas i folkmun 'kröken'.
Beträffande Arvika, sant är att staden ligger ett stenkast från Mangskog, och att den en gång i tiden var en viktig handels- & försvarsort. Men det var då det. Nyligen utsågs staden istället till Sveriges tråkigaste småstad och den anrika restaurangen Olssons brygga gick under i de svåra översvämningarna som drog fram för ett antal år sedan.
Nåväl, varför smutskasta den sköna naturbeskrivning som rullades upp här ovan? För att belysa dess fulhet lite extra? Nej, snarare för att komma fram till en mycket viktig poäng:
För utomstående är kanske Mangskog idag endast en förfallen gammal jordbruksort, men för mig symboliserar den ändå natur, frihet - min barndom. Det är mitt Eden och det är platsen där jag någon gång tänker gifta mig, åldras och begravas. (eller ja, åtminstone åldras och begravas. Det där med giftermål får jag väl ge upp).
Vill ni mig något i sommar, så träffas jag där. Och för att än en gång hedra Mäster Fröding, låter vi honom sätta punkt för mitt milslånga inlägg:
"Här var det skugga, Här var det sol.
Här var det gott om nattviol.
Den dungen är mig kär
Min barndom susar där"
Är du också trött på smogen? Trött på betong, bilars alarmerande tjut och stadens jäkt? Drömmer du dig tillbaka till dåtiden, det poetiska lugnet och naturens harmoni? Då vet jag stället för dig! Åk till Mangskog - de många konstnärernas och författarnas bygd. Mangskog - byn där tiden stå stilla, där fåglarne kvittra och råbockar tjuta om natten.
Mangskog är Tage Aurells hembygd, Gustaf Frödings rekreationsplats och barnmorskan Anna Närmans hem. Det är platsen där kärleken övervann allt, då Gustav Närman i ungdomens dagar vandrade över bergen till Gunnarskog för att träffa sin käresta.
I Mangskog finns gott om sevärdheter, sol och bad för hela familjen. Koppla av vid den stora sjön Mangens strand, eller besök den anrika hembygdsgården och den ståtliga Frödingstenen. I Mangskog löper vargarne, och fåren betar ändock tryggt i hagen - I Mangskog finns tid och rum för alla naturens skapelser.
Mangskog är platsen där Fröding vandrade kring. Där han skapade poesi och fann ro för konstnärssjälen. Här skapade han dikten Dans bort i vägen; verket som handlar om bygdens invånare - om den snudiga Marja, Högvaltadrängen, den präktiga Takeneflickan Flaxman på Torpet och inte minst - Rekryten Pistol. Rekryten vars stuga vi återfinner endast ett stenkast från den egna bostaden Någorlunda. Där hade han sitt hem och där blomma liljekonvaljen om försommaren.
Bostaden Någorlunda, ja -mitt sommarhem. I denna charmiga bostad lyssna vi till älvens vilda brus, medan vi trivsamt avnjuta ett glas rött från den sekelskiftsgamla stolpboden. Sitter framför brasan vid den öppna spisen om kvällningen när daggen kylt ner våra barfotafötter. Om dagarne plockas blommor på ängen och om rofyllda morgnar vi pumpa vårt eget vatten. På utflykt vi gå i de djupa värmlandsskogarne då solen står högt på himlen och kantarellerna lysa gula på marken. Om kvällarne när skymningen faller på, när värmen blir till ljummen bris då vandra de förälskade nere i kärleksdungen.
Saknar man affärer, caféer och gatustråk ligger den idylliska småstaden Arvika inte mer än ett stenkast bort. Arvika - staden som med sin hamn utgjorde en viktig handelsplats vid förra sekelskiftet. Arvika - staden dit ungdomar vallfärda som om det vore Mecka varje år i augusti för att njuta av festivalfröjden, där den vuxna kan njuta av flott middag på en av Sveriges finare restauranger, Olsson brygga och där värmländskan klinga och sjunga.
Okej, det mesta var lögn. Visserligen tjuter råbocken om natten och nog står tiden stilla, men kanske inte alltid i den mest positiva bemärkelsen. Mangskog är landsbygden där skvaller sprider sig som en löpeld. Mangskog är byn vars ungdomar vallfärdar därifrån så fort de lämnar barnastadiet.
Sant är att Tage Aurell härstammar från bygden, men hur känd han är utanför Värmland kan kanske diskuteras. Sant är också Att Fröding ofta vandrade Mangskog trakter och att dikten Dans bort i Vägen utspelar sig här, men med tanke på hur saker och ting slutade för gamle mäster Fröding, är frågan hur pass rogivande hans strapatser verkigen var. Rekryten Pistol bodde visst alldeles i närheten av min sommarstuga Någorlunda, men mindre angenämt är kanske att hans efterkommande - Skansen - sköt sig i samma stuga ett antal år senare.
Den stora sjön Mangen är ingalunda särskilt stor. Den 'anrika' hembygdsgården är för det mesta igenbommad och besöks kanske mest frekvent för dess innehav av vattenklosett. Frödingstenen är egentligen ingenting annat än en tämligen oansenlig sten. Den charmiga bostaden då: nå förvisso finns där öppen spis, men det är måhända också allt. Och faluröda stugor förfalla så lätt när ingen har lust eller tid att måla och se efter. Den mycket gamla stolpboden - den brann faktiskt ner och fick ersättas med en ny och har således inte mer än högst trettio år på nacken - ungefär som biblioteket i Alexandria.
De flesta ängarna runtom Mangskog är igenvuxna med sly, de djupa skogarne är endera kalhyggen, eller döda och spöklika. Älven som flyter längs gården är i dess rätta ljus mer lik en bäck. Den enda varg vi någonsin sett ansågs vara en fara för allmänheten och sköts därför till döds och återfinns numer endast uppstoppad på museum. Vattnet i pumpen är inte drickbart och det mest genuina är kanske det utedass som står på en mark som familjen fortfarande arrenderar till en hyra av tjugo kronor om året. Den klassiska kärleksdungen existerade en gång, men idag finns där endast sly och platsen kallas i folkmun 'kröken'.
Beträffande Arvika, sant är att staden ligger ett stenkast från Mangskog, och att den en gång i tiden var en viktig handels- & försvarsort. Men det var då det. Nyligen utsågs staden istället till Sveriges tråkigaste småstad och den anrika restaurangen Olssons brygga gick under i de svåra översvämningarna som drog fram för ett antal år sedan.
Nåväl, varför smutskasta den sköna naturbeskrivning som rullades upp här ovan? För att belysa dess fulhet lite extra? Nej, snarare för att komma fram till en mycket viktig poäng:
För utomstående är kanske Mangskog idag endast en förfallen gammal jordbruksort, men för mig symboliserar den ändå natur, frihet - min barndom. Det är mitt Eden och det är platsen där jag någon gång tänker gifta mig, åldras och begravas. (eller ja, åtminstone åldras och begravas. Det där med giftermål får jag väl ge upp).
Vill ni mig något i sommar, så träffas jag där. Och för att än en gång hedra Mäster Fröding, låter vi honom sätta punkt för mitt milslånga inlägg:
"Här var det skugga, Här var det sol.
Här var det gott om nattviol.
Den dungen är mig kär
Min barndom susar där"
