Turupunta
Efter en vecka av intensiv spanska och turistande i Ecuadors huvudstad Quito, var det dags for Hannes och mig att ta oss till vart hem for tva manader - Turupunta i Amazonas. Luis, fadern i huset, motte upp i Loreto och tog oss med pa en ca timmes lang skumpig resa ut i djungeln. Nar vi nadde Turupunta hann vi knappt kliva av bilen forran vi blivit renade av byns shaman, fatt presentera oss och blivit tilldelade varsin gigantisk skal med Chicha - den traditionella drycken bland indianerna har. Chicha smakar forst surt, sen korv med brod, sen jast och till sist avslaget ol. Jag har druckit battre drycker. Men eftersom det verkar som att Chicha kommer hora till den dagliga basen av intag har jag lart mig hur det ska drickas - i stora klunkar medan man tanker pa nagonting annat. Sen vanta nagra sekundrar, hamta andan, och sa nasta klunk. Pa det viset kan man ha avslutat en kopp pa mellan fem och tio klunkar.
Eftersom nagonting verkar ha gatt snett med boende for oss, bor Hannes och jag nu bada tva hos det som skulle vara min familj - jag var inte alls glad over det i borjan men aven om jag fortfarande kanner att det inte ar ultimat borjar det kannas battre.
Idag var vi i byns skola forsta gangen. Vi blev inslangda i varsin klass for en halvtimmes engelskalektion och jag var inte alls forberedd pa det. Det gick sadar. Barnen var extremt blyga och min charm och mina lekar foll platt. Men pa fredag ar det nya tag - da javlar ska det ga perfekt.
Annars ar saker fint - vi har skordat majs, och papaya. Atit jordnotter (alltsa inte pa pase, utan direkt upplockade fran marken), badat i floden, tvattat i floden. Besokt El Coca och organisationen Fepio. Jag ar extremt uppaten av arañitas - typ knott- pa benen, och en smula radd for att ga pa toaletten nar det ar morkt. Jag kanner att mitt humor ar varsta sortens berg och dal-bana. Jag ville lagga mig pa marken och grina efter engelsklektionen men var tio minuter senare ater fascinerad av att aka pa en vag helt omringad av Amazonas djungel. Och ibland maste man paminna sig om att bara ha varit har tre dagar och anda gjort en hel del. Och att det nog kommer bli ganska fint.
Eftersom nagonting verkar ha gatt snett med boende for oss, bor Hannes och jag nu bada tva hos det som skulle vara min familj - jag var inte alls glad over det i borjan men aven om jag fortfarande kanner att det inte ar ultimat borjar det kannas battre.
Idag var vi i byns skola forsta gangen. Vi blev inslangda i varsin klass for en halvtimmes engelskalektion och jag var inte alls forberedd pa det. Det gick sadar. Barnen var extremt blyga och min charm och mina lekar foll platt. Men pa fredag ar det nya tag - da javlar ska det ga perfekt.
Annars ar saker fint - vi har skordat majs, och papaya. Atit jordnotter (alltsa inte pa pase, utan direkt upplockade fran marken), badat i floden, tvattat i floden. Besokt El Coca och organisationen Fepio. Jag ar extremt uppaten av arañitas - typ knott- pa benen, och en smula radd for att ga pa toaletten nar det ar morkt. Jag kanner att mitt humor ar varsta sortens berg och dal-bana. Jag ville lagga mig pa marken och grina efter engelsklektionen men var tio minuter senare ater fascinerad av att aka pa en vag helt omringad av Amazonas djungel. Och ibland maste man paminna sig om att bara ha varit har tre dagar och anda gjort en hel del. Och att det nog kommer bli ganska fint.
Kommentarer
Trackback
