ensambitterochjävlig

Här sitter jag. Dricker vin, grinar och skriver novell. Och se nu bloggar jag ju också. Men det ska inte bli långvarigt. För jag inser att hur som helst kan man inte bete sig. Man kan inte bara sluta skriva, hoppas att folk ihärdigt ska titta in ändå, och sen plötsligt återuppta det. Nej, alldeles för långt avbrott verkade göra att jag tappade alla mina tre besökare...eller fyra kanske. Man ska inte tro att man är någon Steinbeck inte...och ingen Björn Ranelig heller, för den delen. Tack gode gud för det! Kanske är det så att jag numer har den mest hemliga blogg i internetvärlden - ingen som läser, ingen som vet om. Den absolut hemligaste bloggen...EVER