Att skita eller inte skita?
Här ligger jag på Linneas golv och sneglar mot klockan. 12.32 blir till 12.33. En minut närmre, men minutrarna ticka så sakteliga. Någonstans i lägenheten hänger en klocka med tydligt tickande sekundrar. Har aldrig gillat de där klockorna som ticka så högljutt, än mindre nu...idag. Å ena sidan vilja skynda på dem, ticka fortare så vi är på gång någon gång: låt oss lyfta, landa, ta oss till staden och påbörja det som väntats på sedan oktober förra året. Å andra sidan vilja sakta ner dem, ticka långsammare eller inte alls. Låt mig stanna kvar och låta bli och vara trygg i vardagens tristess. Och så denna ständiga vilja till att skita. Ja, det kanske kändes plötsligt och allt för avslöjande men nog har vi alla i någon mån ett tarmsystem kopplat till nervositet. Men man kan ju inte sitta där hela dagen. Samtidigt som man känner att man borde passa på. Verkligen knäppa upp byxan och sitta där till avfärd, för sen vet man inte när man får chansen. Runt klockan 8 imorgon bitti, när man äntligen bör vara framme om allt går som planerat. Men ska det första man säger i andra landet verkligen vara: "hello, I'm Frida. We're going to live together. It's nice to meet you but I have to shit". Kommer man någonsin återhämta sig från det mötet?
Kommentarer
Postat av: Tina
haha jag älsker´t!
Postat av: Sofia
HAHAHAHAHAHA!!! Nu är du framme iaf (antar jag), nu är du på gång och allt det där jobbiga innan är över! Hoppas det löste sig med toaletten också. För nej, det mötet hämtar man sig nog inte från, i mitt fall skulle det resultera i död av skratt!
Postat av: linnéa's golv
HAHAHaa!Synd att jag inte visste något om bajset innan du åkte luran. Jag är ju nu mera någon form av tarm expert. Rensning?
Trackback
