äntligen

Låååång djupdragen välbehagssuck. Att äntligen känna sig på plats, nöjd, tillfreds. Jag tror insikten kom idag -när man äntligen sa ifrån (även om bollen passerade högt över huvudet), och satte ord på det till en annan människa. Någon som sa -jag förstår dig. Och satte saker i perspektiv. Inte det att jag ogillar specifika personer här - men hela tiden? Jag orkar inte. Trots allt anser jag att om man vågar sätta sig på ett plan ensam till fjärran land, vågar man också gå till banken, affären eller biblioteket ensam. Men tydligen gäller inte detta alla. Och jag som så väl behöver det - ensamheten, känslan av att klara sig själv -göra saker på egen hand känner mig en smula kvävd, eller som han sa *absorbed* av den ständiga "låt oss göra det här tillsammans"-atmosfären.

NEJ - låt mig göra det ENSAM! Lägg dig inte i och jag är jag och du är du. Låt oss umgs ibland, men inte alltid och jämt. Gift och ska fira silverbröllop? Nej - vänner i en månad. Låt mig vara!

Men nu vet jag hur jag är och vem och allt det där - ensamvarg som njuter sällskap ibland. Tycker om att vistas men på egna vilkor och premisser. And if you want to count me, count me out!


Morgondagens förmiddag ägnas helhjärtat åt arabiska. Morgondagens eftermiddag ägnas helhjärtat åt upptäcktsvandring runt Be'er Sheva med Ismael.

Inget ska störa, ingen ska störa och huvudet ska vilande vara glatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0