ensambitterochjävlig

Det har tisslats och tasslats här på bloggen om att jag skulle vara otacksam (!). Om att jag inte skulle nämna mina 'vänner' (rättelse 'vän'). OM att JAG inte har vett nog att nämna de som nämnas 'bör'. Jag tycker för det första att detta är ett orättvist tissel & tassel med tanke på att jag trots allt tillägnade ett halvt inlägg åt denne 'vän'. Men jag ska inte vara den som är den, utan gör härmed rätt för mig:

I Karlstad umgicks jag ju såklart också med Sofia. Förvisso hade hon påstått att vi skulle umgås hela julen men riktigt så mycket umgänge infann sig inte. Nåväl, trots allt sågs vi en del. Man skulle till och med kunna hävda att jag värdesatte Sofia så mycket att jag redan min första dag i Karlstad besökte Sofia på Sofias jobb. (Har jag nämnt namnet tillräckligt nu?). Jag stod en bra stund i jacka och halsduk och svettades, men höll god min och talade där en god stund.

Ett par gånger var jag hemma hos Sofia och vid ett tillfälle var jag även på bio med just Sofia (och även med Elin bör väl tilläggas så att inte hon också blir arg, men jag tror bestämt inte att hon vill erkänna min blogg. Om någon inte erkänner min blogg, tänker jag heller inte erkänna någon.)

Sofia och jag var dessutom på teater, Sunset Boulevard. Det var där jag förälskade mig i Christer Nerfont, men viktigt att påpeka är alltså att Sofia var med. Väl tillbaka i Malmö satt jag alltså med min uppsats. Även här är det av relevans att nämna att jag ägnade mycken tid till att tala med Sofia i telefon. Hon satt nämligen också med tenta och någonstans fann vi tröst (och ödeläggelse) i varandras ångest.

***

Sådär. Nu anser jag mina brott vara sonade. Det blir istället till att återgå till pluggandet nu. Ser inte riktigt meningen eftersom jag inte förstår ett dyft, men det är väl en annan historia. Inför seminariet imorgon vill jag påstå att jag inte ens förstår seminariets huvudtema. Så om någon kan ringa mig för att diskutera Irakkriget utifrån en samhällsvetenskaplig teori vore jag tacksam.

Hur som ska här läsas kapitlet "Game Theory". Innan läsning kan jag tänka mig att det handlar om makt, maktbalans och antagligen den internationella arenans makt*spel*. Har en gnagande känsla av att detta är allt jag har förstått även efter läsning!

Jag talade även med SOFIA i telefon förut! Och så här ser det ut när jag och Sofia umgås:



Att detta är ett av de slitnaste korten på mig som jag skådat på länge, och att Lucifer himself är  på väg ut ur Sofias  ögon, är inte relevant. Huvudsaken är att det är jag och Sofia på bilden. Eller hur, Sofia?