ensambitterochjävlig

Ja, det är jag verkligen. Har 25 sidor kvar att läsa i en kursbok som jag dyrt och heligt lovade att läsa ut redan igår. så igår kväll när orken svek mig lovade jag precis lika dyrt och heligt att jag skulle läsa ut den idag. Faktum är att jag sa till mig själv - Frida, när du slutar skolan sätter du dig på ett café. Du beställer in en kopp kaffe, må så vara en stor en, och så läser du de sista 25 sidorna. Du går inte hem utan att ha läst klart boken, hör du det DU GÅR INTE HEM! Nu är jag hemma, jag har fortfarande 25 sidor kvar. Det kallas karaktär, det kallas avsaknad av karaktär.

Nej, när jag slutade skolan åt jag lunch med två gynnare till klasskamrater. Det var gott, det var trevligt, det var dyrt och det gynnade knappast min läsning, för farao! Men sen, sen hände något ännu värre. Jag gick till biblioteket för att låna den film vi såg på en föreläsning. Rättelse: den film klassen såg på en föreläsning när jag fortfarande låg hemma och sov. Men förutom filmen kom jag även ut med Alex Schulmans bok 'Skynda att älska'. När hade Frida tänkt läsa den? Hur ska Frida alls ha tid att läsa den. Jo, det ska jag tala om - den kommer Frida att läsa när hon egentligen borde läsa 25 sidor 'Nya och gamla krig'. Jag är så ofantligt trött på mig själv. Guds straff till människan är utan tvekan att man, hur man än vrider och vänder på det, alltid är fast med sig själv. Andra människor kan man alltid undvika, man kan undvika dem så länge att de slutar höra av sig (tro mig, jag vet), eller bara genom att stänga dörren om än för en liten stund. Men sig själv, den person som man (läs jag) kanske är mest trött på, som driver en till vanvett och förtvivlan - henne kan man inte göra sig av med ens för en kvart! Kanske är därför jag älskar att sova...

Fick ett brev idag, ett mycket trevligt sådant från min kära (o)vän Sofia. Två filmer och en soppa! Denna gudomliga soppa! Jag känner mig lite grann som när jag reste runt i Östafrika med folkhgöskolan och halva klassen fullkomligt pepprade anhöriga med krav på att de skulle skicka ner saltlakrits.  Saltlakrits fanns inte att få tag på där och det kändes ändå helt okej att begära. Nu är jag i Malmö och pepprar anhöriga och Sofia med krav om min soppa. Det känns inte riktigt lika okej. Det känns lite fånigt. Det känns som att jag tror att jag är någonstans i fjärran länder där allt är så annorlunda. Men jag älskar min soppa. Och den finns verkligen inte att få tag i här. Jag har sökt igenom Willys - ingen soppa. Har vänt upp och ner på Hemköp - ingen soppa. Har dammsugit hela Coop - ingen soppa! Det är sorgligt men sant, och jag behöver min soppa så att vara fånig är något man får ta. Helt enkelt!

Det jag egentligen ville få ut av hela den här brev-historien är att jag som sagt fick två filmer nerskickade. Underbara filmer som jag inte kan vänta på att få kasta mig över. DOCK - nu har jag ett hundratal tv-kanaler, en blogg, en Schulman-bok, ett konsert-besök, två inplanerade besök från Karlstad, ca 2000 sidor kurslitteratur och till råga på allt - numer två satansfullt ljuvliga filmer. Tack för den passningen Sofia, verkligen tack!

Gud jag måste sluta skriva nu! Och läsa istället...gissa vilken bok, Suck!