Debatt
Jag är trött i hela huvudet! Varför? Det skulle kunna bero på att jag sov halva eftermiddagen, men det gör det inte. Det skulle också kunna bero på att jag inte varit ute på hela dagen, men det gör det inte. Det skulle absolut kunna bero på att jag druckit för lite kaffe, men det gör det inte. Det beror snarare på att jag nyss tittade på reprisen av Debatt, oh lord vilken huvudvärk!
Det är svårt att beskriva hur mycket jag avskydde Janne Josefssons programledarroll i ovan nämnda program. Hans överlägsenhet, ovilja (oförmåga?) att lyssna på gästerna, och hans upenbara intention att 'sätta dit' någon av huvudgästerna. Om man bortser från veckans avsnitt av Lyxfällan, finns det inte något TV-program som krupit under skinnet på mig på samma sätt som Carl Hamilton-debattavsnittet. Fy fan (läs fan med långt A) vad arg jag var. Tyvärr verkar det som att nya programledaren, Belinda Olsson, åberopar samma taktik som föregångaren, och Debatt blir mest en jävla lerbrottningsmatch i att skrika ut sina åsikter. Jag orkar inte lyssna.
Hur kan man alls bjuda in ett antal tunga gäster i en studio, för att diskutera det som i tv-tablån låter som ett intressant ämne, under en halvtimme? Varför inte förlänga TV-tiden. Ge folk en ärlig chans att säga sitt. Istället för att avbryta varje talare mitt i en mening så att denne i värsta fall framställs med en åsikt helt annorlunda än den han/hon faktiskt ville ha fram? Jag skulle aldrig ställa upp i det programmet som det ser ut idag. Inte för att jag skulle bli inbjuden, heller?
"Välkommen till Debatt, i dag ska vi prata om den icke fullt så populära tv-serien Tillbaka till Aidensfield. Huvudgäst - Frida Närman". Kanske inte.
Hur som - det här avsnittet handlade om Aftonbladets chefredaktör Jan Helins beslut att inte tillåta annonser från Sverigedemokraterna i tidningen. Huvudfrågan var, enligt programbeskrivningen, huruvida det här var ett hot mot yttrandefriheten/tryckfriheten eller inte. Det talades inte mycket om huvudfrågan. Det tjäbblades (käbblades? jaja, tjatades!) mest. Därav mitt trötta huvud!
Jag tycker man missade en viktig poäng, som någon utan resultat försökte belysa. Aftonbladets beslut handlade om annonser, ingenting annat. Det handlade om annonsplats. Aftonbladet vill inte låta SD annonsera i tidningen. De var välkomna att publicera debattartiklar, man kväver alltså inte SD:s möjlighet att uttrycka sig. Sedan pajkastades det lite grann mot Jan Helin för att han gett SD gratis uppmärksamhet genom sitt beslut, genom att starta den här debatten. Men då så, då spelar det väl ingen roll att de inte fick annonsera.
Kanske borde man strypa alla partiers annonseringar så att väljare faktiskt lyssnar på politikernas agenda istället för att tilltalas av en slogan eller Reinfeldts skinande skalle? Det känns lite ruttet att parti-indoktrineras på samma sätt som man indoktrineras att älska Felix Ketchup...men vad fan. Det spelar ingen roll längre. Jag vill varken rösta på Mona eller Fredrik och tyvärr är det ju i praktiken de enda val man har idag.
