ensambitterochjävlig

Jaha, då sitter man här igen då. Alldeles ensam, bitter och definitivt jävlig. Mamma har åkt och tagit alla spår med sig. Inget påslakan på filten längre, soffan är åter bara en soffa och ingen vinflaska finns på diskbänken. Det finns bara en tandborste på handfatet och återigen en kaffekopp i diskhon - yyyyyyyyyyl!

MAMMA!

Jag tycker jag bjöd på en fin helg i Malmö med promenad i Sveriges finaste park, Konsthallsbesök och dagstripp till Köpenhamn. Men hur mycket vi än sökte så stod Mads Mikkelsen ingenstans att finna. Dålig stil tycker jag, jag menar hur ofta är man i Köpenhamn? Också visar han sig inte ens. Hur ska jag kunna fria när han inte går att få tag i?

Nej, några dagars umgänge på 26 kvadrat kanske räcker för att man inte ska slita varandra i stycken, men jag hade ju sett fram emot den här helgen. Nu kan jag ju inte se fram emot den längre, och vad ska man då blicka mot? En helg med Sofia? Tillåt mig småle. 

Fan, nu är det ju vardag igen. Man känner att det pockar på någonstans i hjärnan - borde plugga. YYYYL. Det är så tyst här, tyst och ensamt. Och ändå vidhåller jag att jag trivs bäst själv. Vill bo ensam - jag är en lögn. En ensam lögn. Helt själv. Alldeles ensam. Och bitter. Och jävlig. Ja, definitivt jävlig.