ensambitterochjävlig

Just det, det ville jag ju säga också. I torsdags under en timmes tid kände jag mig som en duktig människa. Efter föreläsningen satt vi, en hoper människor, och skulle plugga tillsammans. Bara det är duktighetsstatus! Dock bev det inte så mycket pluggande, men det var inte vad jag ville komma fram till. 

Nej, när jag lämnade tillbaka filmen jag lånat (och sett!) på biblioteket hade jag tagit tag i mig själv. Insett fakta - jag lämnade nämligen tillbaka Schulmanboken också, oläst. Jag har ju inte tid att läsa den, så är det bara. Den lämnar vi tillbaka! Det var en stor stund för mig, en milstolpe i min karaktär. Nu jävlar skulle det hem och pluggas. Snart efter det grusades mina planer, jämnades fullkomligt med marken. Min pluggkväll blev ingen pluggkväll.

Istället tog jag jacka och halsduk (jag är så lycklig över att få börja använda min halsduk igen) och cyklade till Linnea & Max. Där fanns det rödbetssoppa, fantastiskt bröd, kaffe, folk, och levande ljus. Mitt "jag ska nog bara titta förbi en liten stund" utvecklades till en 4-timmarsvisit. Men det var så mysigt och jag kunde inte slita mig. Kvällen var en hyllning till hösten. Jag märker att jag börjar bli gammal när jag tar över min mammas åsikter, men hösten är verkligen en extremt trevlig tid ibland.

Jag ville passa på att tacka Linnea & Max samt andra berörda parter för torsdagskvällen. Sen inser jag att de nog inte vet att den här bloggen (hatar fortfarande ordet) existerar så jag skippar det.