Självömkan
ensamhet har en förmåga att äta upp en person inifrån. Men den har inte hövlighet nog att äta av fettet, den gnager i sig energin. Så sitter man som en soffpotatis och tycker synd om sig själv. Så slås man av tanken på att man varit hyfsat glad under dagen. Funderar på varför. Och inser att glädjen kommit av att det är fredagskväll, hyfsad TV-underhållning och sovmorgon dagen efter. Där i bottnade glädjen. Just ett snyggt liv för en 22-åring det.
Kommentarer
Postat av: Sverker O.
Var är uppdateringarna?
Postat av: frida
det där med att blogga är en smula överskattat
Postat av: Netmot
Neeeej. Updatera! Hur är läget nere i Malmö, kommer man få syn på dig i Karlstad vid jul?
Postat av: Anonym
Malmö är...samma som karlstad undantaget mindre lägenhet och större stad. Kommer ju onekligen vara i Karlstad under julen så möjligt är att man stöter på mig. Jag vet ju å andra sidan inte vem jag ska leta efter...finns så många tomtar, särskilt i juletid.
Postat av: Roland
Som hemma fast annorlunda... Leta efter den bästa såklart:D
Trackback
